torsdag 23 mars 2017
  • :
  • :

SVT: Många luras att teckna dyra bluffavtal på nätet

Inslaget är bra, att det varnas för är bra – men budskapet är åt helvete illa!

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/manga-luras-att-teckna-dyra-bluffavtal-pa-natet

Nu ser jag såväl Jolanda Girzl på Konsument Europa som Anders Olofsson på NBC som ett par mycket kompetenta företrädare för ”den goda kraften”, men jag delar inte alls deras uppfattning budskap om att det (bara) är konsumenternas brist på kunskap och förmåga att läsa villkor, utan I ALLRA HÖGSTA GRAD handlar dessa abonnemangsfällor om BEDRÄGERIER och det handlar om total handlingsförlamning och till viss mån oförståelse och en gnutta inkompetens hos de svenska myndigheterna.

Och vad sjutton kan jag tänkas veta om det här då, kan man fråga sig:
Jo, jag kartade flera olika bedrägeriaktörers ”modeller” förra året och såväl NBC (inkl. polisjurist) och Konsumentverkets jurister har tagit del av detta.

Och det handlade precis som i inslaget om 5kr-19kr för något lockande erbjudande om skor, telefoner, presentkort eller elektronikprodukter.
Vad som sedan ofta stod i villkoren (i de fall de fanns), men som kunden INTE aktivt behövde godkänna var att du behövde betala dels transportkostnader för produkten, men du accepterade även att du startade upp ett abonnemang på någon icke-existerande backup-tjänst (el motsvarande).

Jag lät även en professor i konsumenträtt ta del av mina findings och frågeställningar om detta inte var lagvidrigt och något som myndigheter skulle ta sig an.
Professorn delade min åsikt och uttryckte att ”detta absolut borde prövas rättsligt i Sverige”

—————-
—————-

Tillvägagångssättet är följande:

* Oftast är det en gTLD-domän som .com registreras och webbsideinnehållet (beställningsformuläret läggs upp där)
Den domänen registreras endera anonymt eller på det brittiska ”Bolag1”.

* När en lurad besökare nappar på det förträffliga erbjudandet och fyller i sina person- OCH kortuppgifter, så anges det att avtalet sker mellan konsumenten och ”Bolag1” för produkten som man lockats dit för.
Men i avtalstexten framgår det ÄVEN att du accepterar en abonnemangskostnad på ca 500:- per månad för nån hittepåtjänst och det avtalet ingår du med ”Bolag2” (som anlitar ”Bolag3” för att debitera kunden) – något de allra inte anser sig ha informerats och/eller varit medvetna om.

* Några skor eller presentkort eller liknande får konsumenten självklart inte – men det har heller inte dragits några pengar för dessa produkter – så detta som ”Bolag1” erbjudit är att likna vid en hägring som aldrig fanns eller var avsedda att skickas till dig.

Däremot börjar de 500:- debiteras omgående, men inte av Bolag1 och inte heller av Bolag2
(detta bolag som konsumenterna ofrivilligt eller omedvetet alltså gett sina kortuppgifter till är ett icke-existerande bolag som aldrig funnits)
Nej, pengarna debiteras istället av ”Bolag3”.
Du läser rätt:
Ett brittiskt bolag som du aldrig ingått något avtal med drar 500 pengar varje månad – medan svenska myndigheter inte anser att det är ett brott.

Detta bolag debiterar konsumenten med anledning av att han/hon ofrivilligt ingått ett abonnemangsavtal med bolag2 som inte ens existerar, men som anger en adress som delas av (Bolag1 och Bolag3)
Och detta ofrivilliga avtal har du ingått till följd av att du beställt en lockvara av Bolag1 – en produkt som du självklart aldrig kommer att få se.
Denna produkt och ”fantastiska erbjudande” hittade du i en socialmediaplattform och fick den i ditt flöde eftersom flera av dina vänner gillat och spridit den..

För vad kan det väl göra – det är ju bara 5 eller 19 kronor jag blir av med – den risken kan jag ju ta för att få ett par schyssta märkesskor eller en elektronikprodukt.

—————-
—————-

Men så är det självklart inte..

Bara för att du träffar en person med en ”Kalle Anka-mask” på sig, så betyder inte det att det är Kalle Anka som står framför dig!
Och lika lite är det Apple´s missionärer som skänker iPhone6:or på dig, bara för att bedragare lagt upp en bild på en webbsida.

Och så långt håller jag med Konsument Europa och Polisen – och det handlar inte ens om ”ett erbjudande för bra..” utan det handlar om sunt förnuft och att du sannolikt borde hålla dig HELT borta från tangentbordet om du drabbas av detta upprepade gånger utan förbättring.

—————-
—————-

Men för alla som drabbas så har vi alltså (enligt mitt sätt att se) besvärligheten med att vem som helst kan registrera ett så kallat 1-pundsbolag i UK (bolagen heter så eftersom lägsta aktiekapital/risken i ett brittiskt bolag är 1 pund = ca 12 kronor)
Detta brittiska Limited-bolag är sedan att jämföra med svenska aktiebolag och klassas som en ”juridisk person”.

Och i Sverige kan myndigheter ”utdöma” personliga ansvar för styrelser i svenska bolag, men med vilken rätt skulle svenska myndigheter kunna göra det i utländska bolag? Nej, just det..

Krux nummer två är att Konsumentverket värnar konsumenter INOM Sverige, så vi kan säga mot bolag och i Sverige registrerade verksamheter (som om utländska bolag haft registrerade filialer som ”syndar).
Konsument Europa är en del av Konsumentverkat, men som hörs på namnet blickar ut i Europa och det finns motsvarande instanser i de flesta europeiska länderna – även utanför EU.
Problemet är att Konsument Europa är rekommenderande och ofta är att se som en ”telesupport” för drabbade konsumenter. Men ett exempel på deras bakbundenhet är att de inte har mandat för att VARNA för exempelvis webbadresser som INTE är ccTLD-domäner – du läser rätt, de FÅR varna för domänadresser som har en ändelse som motsvarar ett EU-land som .se, .fr, .de osv.
Men det får alltså INTE varna för länder utanför EU som .no eller för den delen .com, .net, .org, .info, .biz, .tk osv.

Till saken hör att bakom de två brittiska 1-pundsbolagen i exemplet ovan finns en svensk person som VD/styrelse.
Webbsidornas textinnehåll och texterna i socialmediaplattformar är samtliga endast på svenska och därför är ”marknadsföringen” och bedrägeriet endast inriktat mot svenskar och med en svensk bakom.
När man får ett ”vi kan inte göra något” från Konsumentverket, så förstår jag det!
Att istället Konsument Europa varnar för tillvägagångssättet, ser jag också som okej!

Men när jag förklarar upplägget för Poliser och får ett ”oj, nu blev det invecklat..” eller ”hur kan man veta att iPhonetelefonerna inte bara är försenade, då?”

Hur ska jag säga – Brottsbekämpningen vill inte förstå upplägget, utan strävar istället att se en strimma hopp om att det kan vara något de kan slippa utreda – vilket de idag är världsmästare på och det grundar sig i regel inte om lata poliserm utan om EXTREM personalbrist tillsammans med EXTREMT antal ärenden.

Dessutom – av dessa 1000 personer som enligt inslaget anmält i år (idag är det 19 mars = 79 dagar in på året vilket gör nästan 13 stycken per dag, samtidigt som BRÅ menar att endast 60% anmäler bedrägerier, så gör det att minst 21 privatkonsumenter har drabbats varje dag i år)

Och detta medan vår brottsbekämpning inte ens ser det som brottsligt, vilket jag anser lämnar en hel del för allmänheten att önska.

Det ska ju även sägas att det finns stor anledning till oro, för vad person- adress- mail- tele och kontokortuppgifter sedan tar vägen och på vilka sätt dessa kan användas av 3:e, 4:e och 5:e part..

 

Jag skulle även säga att den här internetguiden Skydda dig mot bedragare är till större hjälp för konsumenten.

Varningskollen

Varningskollen

Jag som skriver, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för. Jag skriver även generellt om olika tillvägagångssätt som bedragare använder och tipsar om utbildning/kunskap som finns att få. Läs mer om: Peter Forsman
Varningskollen


Jag som skriver, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för. Jag skriver även generellt om olika tillvägagångssätt som bedragare använder och tipsar om utbildning/kunskap som finns att få. Läs mer om: Peter Forsman


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *